Definitionen av oss

När jag betraktar någon omkring mig har jag förut tänkt i termer om vad som driver personen ifråga. Vad gör att den går upp på morgonen? Nu har jag bytt vy. Jag tittar på personen utifrån hur den definierar sig själv.

Hur man definierar sig själv varierar mycket. Vissa definierar sig själva som felplacerade element med så mycket mer potential. Det gör att personen ifråga vid ett flyktigt samtal på en fest på frågan "Vad jobbar du med?" kommer att svara "Konsult - jobbar med data. Fast det är inte intressant - juste rödvin det här". Eller en dansare som är på väg att slå igenom i Prag som på samma fråga svarar: "Jag håller på att sätta upp en dansföreställning med fyra andra. Vi utgår från utrycket stroboskop och har importerat 100 kg yello från Orlando som vi gestaltar vardagens fångenskap igenom". Den senare definierar sig kanske som en person med visst moment på väg mot nirvana i kulturens tecken.

Hur vi definierar oss själva blir riktigt intressant i förhållande till andra. Hur ser andra på dig? Vad står du, var har du för moment, vad är ditt mål? Stämmer din bild med andras? Om den gör det är du förmodligen ganska tillfreds. Om den diffar mår du mindre bra. Andra upplever att du är en framgångsrik VD - men du är i själva verket deltidsanställd på Konsum. Då har du någonstans ljugit och det tär. Eller så dirigerar du Radiosymfonikerna på Konserthuset varje onsdag - men andra vet bara att du är stelopererad statare, den siste av ditt slag, med viss möjlighet till utveckling som dörrstopp till den växande medelklassen som numer känner sig som överklass på grund av de sänkta arbetsgivaravgifterna på hemnära tjänster.

En egendefinition föjer dig som en skugga. Den styr dina val - jag är inte sån, jag gör inte sånt. Den styr dig hela tiden på ett mer undermedvetet plan - vissa val blir inte möjliga därför att din uppfattning om dig själv är vad den är. Jag bär inte tajta t-shirtar, jag vågar inte fronta min chef när jag blir oskyldigt beskylld för att projektet gick åt helsefyr - för i ärlighetens namn: vem är jag?

Jag skall börja definiera mig själv som framgångsrik. Inte på något speciellt område utan i största allmänhet. Det kommer att ge mig styrka och i vissa situationer göra att jag gör något oväntat. För det är det oväntade som tyder på diskrepans mellan andras uppfattning om mig själv och min egen. Då gör jag förmodligen något rätt åtminstone. Människor är elaka mot varandra.

Lära sig något nytt

Mitt liv har blivit tre liv. Mitt liv, min älskades liv och min dotters liv. Jag hanterar mitt liv, min älskade gör vad hon kan för att hantera sitt och min dotter lever sitt. Min dotter är 10 månader. Skönt att inte behöva hantera utan bara ägna sig åt att leva.

Vad skönt det vore med det där paradiset. Hänga under ett träd och äta frukt. Då och då kanske en orm slingrar förbi men man bara garvar och käkar päron. Äpplen? Nej - nån sa att det var dåligt. Dessutom ser jag inget fikonträd i närheten och fallskärmen har jag ingen som helst koll på.

Smack. Jag tror jag var 10 när det hände. Plötsligt förstod jag att det krävdes nånting mer av mig än att bara vara jag. Jag var tvungen att faktiskt ha en vilja och mål med mitt liv - en strävan som på något sätt rättfärdigar min existens.

Min dotter har inte sprungit in i den väggen. Hennes världsbild är bokstavligt barnsligt enkel. Hungrig, sömnig, mätt. Avslappnad eller på väg. Ingen som helst tanke på om det hon gör just nu bidrar till något.

Jag vill också leva så. Sluta tänka och börja leva.

Imorgon gör jag det.