Nu är det nu

Att leva i nuet är något som vi alla har hört att vi skall göra. Jag tror att jag för första gången i mitt liv förstår den innboende visheten i det uttrycket. Den enkla tolkningen är att man inte skall oroa sig för framtiden - eller gräma sig över det förflutna. Men det finns en djupare mening än så.

Vårt liv är uppbyggd av en serie ögonblick - ett antal nu radade på varandra. Dessa nun kan på ytan verka olika - men har alla några saker gemensamt: det är bara det innevarande nuet som går att påverka - och varje nu ger oss samma möjlighet att betrakta vår tillvaro för vad den verkligen är.

Om man kan betrakta sin tillvaro - helt utan värdering och utan att jämföra med andra nun så är varje nu precis lika vackert som alla andra. Om man kopplar bort sin värdering av tillvaron så blir inget nu odrägligt eftersom att ett nu bara är så odrägligt som man önskar att det vore annorlunda. Och ett nu är alltid mindre betungande än vad man förväntade sig det när man tänkte på det igår.

Det var teorin. Kanske dags för ett praktiskt exempel: Om jag sitter på söndagen och tänker på alla jobbiga nun jag kommer att uppleva på måndagen så förstör jag min söndag. Dessutom upptäcker jag att alla dessa nun när de väl kommer inte ens är hälften så jobbiga när jag väl är där. Om jag dessutom betraktar alla dessa förväntat jobbiga nun utan värdering så blir de inte ens jobbiga. Nuet är "jobbigt" för att jag har en värdering om det - utan värdering blir nuet ytterligare ett nu som inte kan vara jobbigt eftersom att det bara är.

Men blir inte alla nun tråkiga om man inte har någon värdering om dem? Det trodde jag förut - men det tror jag inte längre. I nuet öppnar sig en möjlighet att känna livets sanna glädje - glädjen att bara vara - och om man tillåter sig att känna den glädjen så blir livet aldrig tråkigt.