Jag cyklar till jobbet varje dag. Det är en trevlig upplevelse. Dels får jag motion - dels bidrar jag till miljöns förbättring. Asfalten svischar förbi under mina däck och regnet piskar mig i ögonen. Jag känner mig som en äventyrare som utmanar vädrets makter. Det är lite av en sport att cykla så sent på hösten att folk på jobbet frågar om jag extraknäcker som vägarbetare när jag vinkar hejdå med min reflexväst.
En rolig effekt av att cykla till jobbet är att man möter samma människor varje dag. Om man åker buss eller tunnelbana gör man det också - men då träffar man bara de som är på väg åt samma håll. Om man cyklar möter man de som är på väg åt andra hållet. Det kan bli så påtagligt att man börjar hälsa. En kille som jag har mött två gånger varje dag i fem månader har jag god lust att hejda. Uppenbarligen jobbar vi på fel ställe. Han cyklar åt det hållet jag bor och jag cyklar från det hållet han jobbar varje morgon vilket leder mig till slutsatsen att vi rimligtvis skulle kunna tjäna på att byta antingen jobb eller bostad med varandra. Varför denna onödiga transport av kött?
Vi svenskar gör som svenskar gör mest. Vi hejdar inte varandra på gatan för att föreslå att vi byter jobb/bostad/fru/barn med varandra. Det är alldeles för försigkommet. Vi cyklar på och låtsas att regnet piskar oss i ögonen lite extra när vi passerar den vi känner igen (även om bara den ene har motvind) för att slippa konfronteras med det uppenbart dumma att två personer kan ha ett parallellt-omvänt jobb och hemmaliv.
Undrar vad han åt till middag - kanske är precis tvärtom mot vad jag åt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar