Konsumenter och producenter

Det finns en intressant bieffekt med att börja blogga. Man sällar sig till producenterna. Man inte bara konsumerar andras alster - man gör det möjligt för andra att konsumera ens egna. Jag ser vissa likheter med toalettklotter - även om vi alla producerar något där så finns det vissa som vill producera något mer bestående. De skriver en vers - en rad eller bara en ren obscenitet - helt enligt hur respektive vill bli ihågkommen.

Grejjen med en blogg är att den virtuella toalettväggen är mycket större och att man får plats att skriva riktigt mycket. Dessutom är det ingen annan som bankar på dörren vilket gör att man får tid att formulera sig ordentligt. Och man får producera.

Varför jag tjatar om detta med att producera har att göra med att jag, för bara några år sedan, var orolig för utvecklingen i samhället. Med de stora mediabolagen som dominerade informationsflödet kunde man dela upp invånarna i två grupper: producenter (den lilla gruppen) och konsumenter (den stora). Producenterna producerade tv-program, tidningar och skivor och konsumentera konsumerade desamma. Producenterna gjorde detta för att tjäna pengar, skapa opinion eller bara slösa på konsumenterna tid. Konsumenterna lapade i sig. Jag var orolig för att TV skulle passivisera en hel generation; att skivbolagen skulle tvinga alla att lyssna på A-teens och att tidningarna skulle göra vår uppfattning skev om vad som har nyhetsvärde och inte. Mycket av detta gäller fortfarande men jag ser en sak i samhället som är så oerhört uppfriskande och hoppingivande: med hjälp av internet har skaran producenter blivit större och kommit närmare konsumenterna.

Detta gäller inte bara det skrivna ordet och opinionsbildning, som i en sådan här blogg, utan även musik. Vi ser bara början på hur musik kommer att distribueras framöver: direkt mellan producent och konsument över internet. Det finns redan band som har tagit steget ut och äskar pengar från sina fans på sin hemsida för att när de har fått ihop tillräckligt gå in i en studio och spela in. Varför ha en mellanhand (i form av ett skivbolag) som sitter och tar pengar för en distribution som redan är löst? Inte undra på att skivbolagen har slagits med näbbar och klor mot fildelning - konstigt bara att de inte har sett det självklara att använda fenomenet för egen vinning utan istället passivt sett på när Apple har tagit kakan i form av Itunes.

Genom att antalet producenter har ökat har maktbalansen skiftats till andra typer av spelare: sökmotorer och redaktörer. Konsumenterna behöver vägledning i det ökande informationsflödet att hitta vad de söker. Det är ingen tvekan om att Googles imperium kommer att fortsätta växa. Och folk kommer vilja ha personliga vägledare i informationsdjungeln i form av redaktörer - det kommer vara en tjänst jag tror de flesta kommer vara beredda att betala för.

Leve informationsamhället och leve den ökande produktionen! Kanske att 90% av det vi producerar är skräp - men å andra sidan har det väl alltid varit så. Det är bara en bråkdel som blir kvar till eftervärlden. Längst ned vid golvet där klottersaneraren inte kommit åt med lösningsmedlet kanske det finns att läsa något könsord eller något annat meningslöst. Eller så står det en kärleksförklaring till en flicka som idag är gift med författaren och har tre barn och lever lycklig i någon trevlig förort. Svårt att veta när man sitter där - men inte desto mindre möjligt.