Ostrukturerat om TV

Jag har skrivit tidigare om bloggandet som del av det producerande samhället. Om man delar upp samhället i producerande och konsumerande så skulle jag vilja säga att det mest passiviserande och konsumerande man kan göra är att titta på TV. Om jag tittar på DVD har jag i alla fall aktivt valt vad jag vill se och bemödat mig att lägga skivan i spelaren. Om jag tittar på TV händer det allt som oftast att jag faktiskt inte hajjar vad jag sitter och tittar på - än mindre varför. Det märkliga är att min hjärna inte verkar bry sig - avdomnade och slöa strömlinjeformar sig hjärncellerna och riktar med en komalik tankekraft (som är vad som krävs för att titta på ett genomsnittligt TV-program) uppmärksamheten rätt in i en låda av plast. TV är vila. TV är avkoppling. TV är vår tids opium för folket.

Strözappande. Är det jag tittar på just nu inte underhållande nog stänger jag inte av utan byter kanal. TVn visar vad jag vill bara den får ta en liten stund till av mitt liv. Jag byter kanal fram och tillbaka tills jag hittar det minst dåliga - på chans. Och tycker jag inte om att leva riktigt så crazy finns det en programtablå som helt elinimerar alla överaskningar. Då är passiviteten total.

När jag var liten hade min bästa kompis inte TV. Hans föräldrar kastade ut den när barnen föddes. Smarta föräldrar. Kompisen blev givetvis mobbad för att han inte hade sett "Hulken" - men han fick något oförstört över sig. Något oförstört som ett barn får över sig när han slipper titta på en grön gubbe i lila trasiga byxor - med ett skjortkonto större än Sydamerikas totala statsskuld. Något oförstört jag känner att jag får en del av när jag stänger av TVn och pratar med min käresta istället. Det blir så där tyst och skönt - som när man stänger av köksfläkten och sätter sig att äta.

Lägg ihop hur många timmar vi tittar på TV - totalt i hela världen. Eller gör inte det. Du blir mörkrädd. Hur många böcker hade inte skrivits istället. Hur många samtal hade inte förts. Och hur många handarbeten hade inte sett världen istället - fina broderade bårder att ha i köket. Nu får vi inte se dem - utan får istället minnas hur Hulken såg ut när han blev så där arg - eller hur stora whiskypinnar J.R svepte i sig på stående fot.

Men jag vill inte förbjuda TV - det finns det som är bra: brittiska deckare, temadygn och kulturprogram på SVT. De skall vara kvar. Men dokusåpor, flamsiga förkvällar och dansprogram där hälften av de som snurrar runt på golvet inte kan dansa stänger jag av. Skönt - vad tyst det blev. Tryck aldrig på den knappen igen - "Poltergeist" hade rätt - det kommer konstiga saker genom rutan som förr än du anar tar kontroll över ditt liv. Knyppla en bård istället - eller skriv ett kapitel på din bok som aldrig kommer att bli klar. Genom att skapa känns det inte riktigt lika meningslöst. Allt som bevarar någonting till eftervärlden känns på något sätt bättre.